Global

From Russia with love

globalt — Thu, 11 Dec 2008 11:03:12 +0000

From Russia with love

Blått golv med vita stjärnor, speglar, massor av trappor.

Vi hade hamnat på den gamla Gotlandsbåten numera kallad för m/f Pomerania som skulle ta oss till Gdansk i Polen. Båtfärden över var fylld med spänning i luften.

Fruktan blandat med förväntningar turades om att ge sig till känna i gruppen, men mest var det tankar som ”åh, jag vill av den här båten” och ”åh nej, jag kommer säkert att fastna i tullen” som gick runt. Det där med tullen var något som skrämde mig mest, jag trodde vid det laget bokstavligt talat att en tullman skulle riva ut alla mina saker för att sedan be mig att själv packa ihop väskan. Men ett antal busstimmar senare visade oss anorlunda! När vi anlände till Kaliningrad var lättnaden påtaglig, vi hade lyckats att komma igenom tullen levande. Visserligen såg tullmännen lite läskiga ut med sina uniformer och pälsmössor men det gick hur smidigt som helst.

Dagarna som kom var det hela tiden full rulle på tack vare våra underbara och jätte duktiga studenter på Immanuel Kants University. Utan dem skulle inte ha blivit möjligt att kommunicera med invånarna. Studenterna hade gjort i ordning ett schema som klämde in alla viktiga besöksmål dem tyckte att vi skulle se. Vi har besökt Borgmästarens tidning, svenska konsulatet, Eco Defens, barnhem, bärnstensmuseet mm. Det allra häftigaste tycker jag var besöket på kuriska näset, varför har jag aldrig hört talas om detta ställe förut? Kuriska näset är ett naturreservat som är otroligt vackert, för en havsmänniska som jag blev det väldigt skönt att äntligen byta ut storstadsluften mot frisk vind. Vi besökte kuriska näsets högsta topp och bakom oss spred sig en öken! Här skulle man kunna spela in en film och låtsas att man är i Sahara.

Bland annat så besökte vi även ett stuteri, där blev jag förälskad. Vi möttes vid ett träd och det var kärlek vid första ögonblicket när han kröp ner från en gren till min axel, och la sig till rätta i min famn. Pontus spräckte tyvärr mina drömmar genom att påpeka att katten nog hade det bra på stuteriet och var väl tagen hand om. Något som annars var en väldigt vanlig syn i Kaliningrad var hemlösa hundar, och det är rätt tydligt att här i Sverige har man ett annat synsätt på hundar. Jag som inte är speciellt hundintresserad började drömma om att öppna ett center för hemlösa djur, regionen har nämligen valt att inte ha något sådant center. Ett av Kaliningrads läns problem ur min synvinkel är vad de väljer att lägga sina pengar på. När man åker runt i länet så ser man nybyggda bussinisscenter blandat med shoppingstråk, men de gamla husen är fallfärdiga och på landet så står byarna övergivna. Är detta vad folket vill?

Det jag kommer att ta med mig hem är vetskapen om att jag har fått vänner för livet, och att Ryssland inte på långa vägar är så farligt som folk här hemma tror. Den stora stygga vargen existerar inte. Visst jag råkade ut för att en kille la sin arm runt min midja på stan men det skulle lika gärna kunna hända här. De folk som vi har mött och pratat med har varit otroligt öppna och med glädje berättat om sin vardag vilket jag funnit mycket intressant och givande.

Resan till Kaliningrad känns fortfarande overklig, har verkligen jag varit i Ryssland? Även om det bara har gått en vecka sedan jag steg av från Gotlandsfärjan så har man hunnit distansera sig rätt så väl, och det känns som en evighet sen som man promenerade på segertorget. Jag inser även att jag efter två veckor inte har upplevt Kaliningrad till fullo. För trots att Kaliningrad ännu inte är så anpassat efter turismen så har jag nog ändå bara upplevt en lightversion av de dåliga sidorna, och det finns fortfarande många gator i staden att upptäcka.

På hemvägen så väntade vi återigen i Gdansk på våran färja. Men den här gången spenderade vi våra timmar på Mc’donalds eftersom vi hade bestämt oss för att Gdansk verkade vara en snuskig stad och inte värt att promenera runt kring. Men när Petra och Karin dök upp från en snabb sightseeing i Gdansk stad lät det annorlunda. ”Ni bara måste gå ut och se på stan!” Utbrast Petra. ”Den är helt underbar!” Fyllde Kain i. Så jag och Katarina bestämde oss för att krypa ut från vårat gömställe och gå på sightseeing den sista halvtimmen i staden. Nu så här på efterhand kan jag inte förstå hur vi kunde spendera alla dessa timmar på Mc’donalds bara för att T-centralen inte visade sig på sin bästa sida. Gdansk var helt underbart, vackra färgglada hus i renässansstil och jag skulle gärna resa tillbaka bara för att utforska staden några dagar till. Tänk att man efter en sådan här resa fortfarande har kvar sina fördomar…

Av : Mirea Wolff Östman

Tillbaka!

globalt — Sun, 06 Jan 2008 15:55:44 +0000

Hej på er alla bloggare och globalisar! Snart så kommer det hända saker här på detta forum igen. Vi som skriver här har haft ett långt break men nu är vi snart tillbaka. Jag har längtat efter denna kurs hela hösten och nu är det dax! Vi kommer att djupdyka i demokratifrågor, Rysslands politiska och ekonomiska läge, fattigdom, miljö och rättvisefrågr. Nytt i år är att vi kommer direktrapportera ifrån Kaliningrad! Även om vi inte varit flitiga med att uppdatera inlägg på vår sida sedan i våras så har ni bloggare varit flitiga läsare. Vi har haft mellan 10-90 visningar per dygn, vilket vi är jätte glada över! Vi hoppas på givande diskussioner här under januari och februari!Härligt att vara tillbaka!Karin

Tyg eller Otyg?

globalt — Fri, 16 Mar 2007 21:28:58 +0000

Förra helgen den 10-11 mars var jag Jonna och Katharina i Stockholm på en kurs som handlade om bomull & textilproduktionen. Kursen var jätte intressant! Vi lärde oss massor! Jag tänkte berätta lite:

Bomull är en av de mest besprutade grödor i världen och bekämpningsmedlena skadar, förutom miljön, tusentals människor varje år (många dör pga av det). Genom hela berednings- och färgningsprocessen används också många skadliga kemikalier. Plus att det går åt jätte stora mänder av vatten för att odla bomull! Miljökonsekvenserna inom bomullsodling och textilindustri, samt arbetarnas utsatthet har fått medvetna konsumenter att reagera. Men i dag finns ännu inte så många miljömärkta alternativ på den svenska marknaden, vilket gör det svårt för konsumenten att veta vad och vem de kan lita på. Men trots allt ska Coop forum sälja ekologiska bomulls handukar och sänglakan. Det är inte så många klädaffärer som har ekologiskt urval än. men ska HM komma ut med en ekologisk kolletion nu om någon vecka! Hoppas att de fortsätter så.

/Jonna

En lösning

globalt — Tue, 06 Mar 2007 13:13:03 +0000

Jag har tänkt väldigt mycket på framtiden. Hur det kommer att gå och vilka lösningar det finns. Jag tror att det finns flera lösningar och här en lösning som jag tror på;

Det är att Staten går in med lagar och regler för att minska konsumtionen och minska koldioxid utsläppen. Ett land som t ex Australien har gjort det redan nu genom att förbjuda glödlampor och tvinga alla att köpa lågenergi lampor istället. Eller så skulle man kunna införskaffa kol-kreditkortet. Alla medborgare får ett kontokort för koldioxid, varje år påfyllt med en viss kvot. Varje gång du tankar en bil, köper el till lägenheten eller en flygbiljett får du plocka fram kortet. Vill göra av med mer än din tilldelade kvot får du köpa av någon som har varit mer sparsam. Det här systemet håller på att utarbetas av den engelska miljöminister David Miliband och kommer förhoppningsvis vara igång om fem år i Storbritannien.

Det är ett väldigt rättvist system tycker jag, eftersom varje invånare får lika stor kvot oavsett hur stor inkomst personen har. Och det innefattar hela samhället och påverkar vad du än köper för vara eller tjänst.

Såna regler tror jag kan vara lösningen, men att det gäller alla varor och tjänster. Så att klimatvänliga företag kan sälja sina produkter och tjänster och icke-klimatvänliga företag går i konkurs. Jag tror inte på att människor kommer att konsumera bättre av egen vilja, för ofta bestämmer prislappen vad människor köper. Och det är ofta icke-klimatvänliga produkter som är billigast, för att dom är billigare att producera. Då kan inte klimatvänliga företag lyckas. Det bästa vore om så mycket som möjligt producerades lokalt så att transportsträckorna minskar, för det transporten som står för det mesta av koldioxid utsläppen.

En nackdel med det här är att människors valfrihet att konsumera det man vill minskar, men frågan är om det är rätt att ha en frihet att kunna förstöra ens egen planet? För personer som redan konsumerar klimatvänligt så blir det ingen skillnad. Alla människor i Sverige är idag mer eller mindre medvetna om klimathotet, så jag tror inte att majoriteten skulle klaga om det kom till regler och lagar. Inställningen är så pass positiv till åtgärder mor klimathotet. Och det blir lättare att konsumera klimatvänligt, om alla gör det. Om det blir kollektivt.

Fast för att den här lösningen ska fungera så krävs det att alla länder inför liknande lagar och regler, främst USA, Kina, Indien och länderna i EU. Annars om bara Sverige eller enstaka länder som gör det så räcker det inte på långa vägar. Men någon måste ta initiativet, så det är bra att det görs redan nu olika åtgärder runt om i världen mot klimatförändringar. Och jag tror att det kommer att lösa sig.

Skriven av Pontus Jakobsson

U-land och i-land. Bra begrepp?

globalt — Mon, 05 Mar 2007 21:35:23 +0000

Det beror på vart landet vill komma. När jag pratar om ett u-land handlar det om ett land som försöker att efterlikna mitt land. Ett utvecklingsland som måste gå igenom samma fas som Sverige har gjort och hela västvärlden. Industrialisering. Ett u-land är ett land som håller på att utvecklas, men inte kommit fram än. Har mitt land kommit fram än? Är det därför som Sverige kalls för ett i-land? Är vi redan framme vid målet? Borde inte vi också kallas för ett u-land?Vi har väl inte nått målet än? Vi fortsätter väl att utvecklas?

Egentligen betyder i-land ett industrialiserat land. Då måste väl det vara målet. Att bli industrialiserat. Sträver alla länder att bli industrialiserade? Vill alla det? Vill alla länder bli industrialiserade? Och är det inte väldigt missvisande att generalisera stater till begreppet u-land? Alla länder är olika. Unika. Och det finns olika förutsättningar i varje land. Min bild av ett u-land stämmer inte in på alla u-länder. Inom alla områden som utbildning, vård, kultur, handel etc där det är olika i alla stater.

Jag vet inte om ett u-land skulle kalla sig själv för u-land. Men jag tror inte det. För det är ett begrepp som är uppfunnet i västvärlden. Men ändå vill jag använda begreppet för att det innefattar så många länder, eller? Vilka kan man kalla för u-länder?

Vad är mallen?

Bäst är nog att inte generalisera om det ska stämma in på verkligheten och inte sätta länderna i fack, utan kalla länder efter ländernas namn.

Skriven av Pontus Jakobsson

globalt — Mon, 05 Mar 2007 09:28:57 +0000

En obekväm sanning

Jag tycker att filmen är väldigt bra. Jag visste ganska mycket om klimatförändringen redan innan jag såg den men jag lärde mig ändå mycket. Jag blir alltid väldigt skrämd när jag tänker på vad som kan hända med vår planet i framtiden.

Jag förstår inte varför många politiker vägrar erkänna att människans orsakar klimatförändringen. Antagligen är det som Al Gore påstod i filmen att många är alltför rädda för att erkänna sanningen. En del politiker är dessutom alldeles för giriga. De är rädda att de skulle förlora pengar om de skulle börja satsa på miljön. Jag förstår att man kan vara rädd för att förlora pengar men å andra sidan så kommer alla förlora mycket mer pengar om klimat förändras drastiskt.

Hur kan man som politiker förneka problemet bara på grund av pengar om man har barn eller till och med barnbarn? Jag tycker att det är konstigt att så pass många ”vanliga” föräldrar inte bryr sig om klimat hotet. Att de flesta mäktiga politiker som verkligen har chansen att förändra blundar för det är däremot fullständigt ofattbart. Det kan helt enkelt inte vara så att alla politiker som förnekar problemet inte tror på det. Jag kan förstå att många ”vanliga” människor tror att klimatförändringen är naturlig eftersom media förvränger fakta. Dessutom får de flesta inte så mycket information om ämnet. Politiker får däremot en massa fakta och konkreta bevis. Jag tror att många politiker som förnekar problemet innerst inne inser det. De har trots allt lyckats kommit väldigt långt i en hård bransch vilket innebär att de inte kan vara korkade. Jag kan helt enkelt inte förstå hur dessa människor tänker. De vet att risken finns att de kan förlora allt om ca. 50 år på grund av klimatet men ändå vägrar de göra något åt saken. Visst kan de förlora pengar och makt i början och de lever kanske inte ens om 50 år men är de verkligen beredda att offra en stor del av den kommande generationen?

Jag blir ofta upprörd över att så pass många människor i min omgivning inte ser problemet. Jag stöter ofta på människor som anser att klimatförändringen är helt naturlig. I GT sa några människor att de bara skulle bli glada om det blev varmare i Sverige och en del av mina klasskamrater somnade till och med när vi tittade på en obekväm sanning. Jag har svårt att förstå hur människor kan klara av att förneka problemet. Visst blir man påverkad av media osv. men ändå.

Varför inser en del människor problemet direkt medan andra kan titta på otaliga filmer, prata med otaliga människor och läsa otaliga rapporter och fortfarande inte begripa det? Antagligen är det så att de flesta i min omgivning som förnekar problemet helt enkelt inte vet tillräcklig mycket.

När vi började jobba med klimat hotet på internationella relationer trodde många att klimatförändringen var naturlig. När vi slutade jobba med ämnet fanns det nog ingen som tvivlade på att människan bidrar till klimatförändringen. Det är ett tydligt exempel på att många människor inte inser problemet p.g.a. brist på information. Trots det finns det människor som har lättare att inse problemet än andra. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Det är inte så att alla smarta människor inser problemet medan alla korkade människor inte förstår sig på det. Kanske är det så att vissa människor helt enkelt är för rädda för att acceptera sanningen.

Det är antagligen som med många andra problem att människan helt enkelt vänjer sig vid hotet. Vi vet att vi kan dö av att göra nästan allting (som att t.ex. åka bil). Om alla hela tiden skulle tänka på det skulle vi inte kunna göra någonting vilket skulle få förödande konsekvenser. För att vi inte ska tappa förståndet har vi utvecklad förmågan att acceptera och ignorera. Jag tror att det är likadant med klimat hotet. Om man hela tiden skulle tänka på att världen kanske går under om några år skulle man antagligen bli galen. Denna förmåga är en av människans största välsignelse och förbannelse.

Av: Katharina

Möte

globalt — Mon, 05 Mar 2007 06:41:42 +0000

Jag planerar ett möte med IKU och hoppas på att dom kan komma till oss någon gång de närmaste veckorna. Jag har även en tjej som kommer att föreläsa för dom som är intresserade om västsahara. Tror att det kan bli en jätte spännande föreläsning. Hoppas att ni alla har det bra på era nya kurser och att sportlovet varit lungt!

Jag mailar er om tid och plats så fort jag vet något mer!

/Karin

Afrika är beroende av legal diamanthandel

globalt — Fri, 02 Mar 2007 13:50:08 +0000

Skulle du köpa en diamant om du visste att stenen finansierat vapen? Handeln med diamanter har en blodig baksida. Men mycket har hänt under de senaste åren. I dag används inkomster från ädelstenarna till vägar och skolor i Afrika.

Det säljs idag flest diamanter i Usa.
Över 50 stater, organisationer samt EU:s medlemsländer har anslutit sig till den så lallade Kimberleyprocessen i år.

Enligt reglerna måste alla oslipade diamanter (rådiamanter) exporteras i tillslutna förpackningar med certifikat som visar varifrån stenen kommer. Enligt UD är det mycket svårt att förfalska dessa certifikat. Däremot misstänker man att diamanter från konfliktområden i Elfenbenskusten smugglats till grannländerna, Ghana och Mali, och fått ny identitet där. Ghana riskerar nu att bli uteslutet ur Kimberleyprocessen.

Filmen ”Blood Diamonds” med Leonardo DiCaprio har filmpremiär på Svenska biografer idag!
Lagom till julhandeln i fjol hade filmen ”Blood diamonds” premiär i USA, den viktigaste försäljningstiden för diamantsmycken. USA är också det land där flest, omkring 50 % av världens diamanter säljs.
Detta hade fått industrin att skaka av oro i månader. De trodde att försäljningen skulle påverkas mycket negativt. En omfattande informationskampanj om hur dagens diamanthandel ser ut sattes igång.

Även USA:s regering engagerade sig och amerikanska UD kallade till presskonferens för att informera om Kimberleyprocessen. Effekten blev inte lika stor som man befarat. Svenska UD ordande också ett seminarium inför filmpremiären i Sverige, där både frivilliga organisationer och guldsmedsbranschen fick komma till tals.
/Jonna

Frivilligt arbete eller semester?

globalt — Wed, 21 Feb 2007 21:50:50 +0000

Är det okej att arbeta som volontär för ett egoistiskt skäl eller med en egoistisk drivkraft? Vad innebar volontärarbete för dig förut, och har din bild förändrats?

Detta var bara några av det frågor vi diskuterade under Pär Anders, även kallad PA: s föreläsning om sitt arbete på ett barnhem i Brasilien. Under föreläsningen fick vi reda på varför han hade åkt som volontär, vad det innebar att vara volontär i Brasilien och vad volontärarbetet hade givit honom, för volontärarbete handlar inte bara om att ge utan även att ta emot nya erfarenheter och kunskap. Frågorna som dykte upp på föreläsningen är väldigt intressanta för oss, eftersom vi håller på att planera våran egen volontärresa år 2008.

Idag växer intresset för att volontärarbeta och det finns många organisationer att åka med. Några av dem är IM – individuell människohjälp, IKU – Internationellt kulturutbyte och Green Volonteers. Det finns även många olika länder att åka till och volontärarbete handlar inte bara om människor utan man kan volontärarbeta för naturen också.

När PA bestämde sig för att åka iväg till Brasilien så viste han knappt något om landet och vad det innebar att volontärarbeta, att han åkte iväg verkade helt enkelt oplanerat. Inte förens han var på plats i Brasilien insåg han att det inte fans någon strukturerad plan för hans arbete, och han blev tvungen till att ta eget initiativ till vad han kunde göra för att hjälpa till. PA blev stationerad på ett barnhem vid en djungel utanför Rio de Janeiro där han hjälpte till att organisera arbetet. Många av barna på barnhemmet kom från familjer som inte kunde ta hand om dem eller från de stora kåkstäderna som finns i Brasilien.

Är det okej att åka på volontärarbete för ens egen skull? Det var en av de frågor som togs upp på slutet av föreläsningen. Några menade på att allt man gör är egentligen för ens egen skull; om man ger en present till någon är det innerst inne för att man mår bra av att ge presenten, alltså är allt man gör för någon annan egoistiskt. Men frågan är då om det är fel på att ha en egoistisk drivkraft? Många kom fram till att det inte var fel att ha en egoistisk drivkraft om det var något som hjälpte en, för människorna vi kommer att hjälpa kommer inte att tänka; åh nej, Mirea hjälper mig för att må bra!” Utan är nog mer tacksamma för själva hjälpen. Men om man däremot åkte som volontärarbetare med en negativ inställning och för att sola och bada så var det mindre okej.

PA: s föreläsning om sina upplevelser var mycket intressant och det var många i klassen som fick sig en tankeställare om volontärarbete, och framförallt blev frågan om hur vårat volontärarbete skulle bli starkare. Men framförallt hade många fått nya insikter om vad ett volontärarbete kan innebära. Vi som skriver det här ändrade exempelvis våra uppfattningar något; Mirea hade en bild av Afrika, hyddor och att hjälpa folk i alla åldrar men insåg sen att det kanske är mer realistiskt att man jobbar på barnhem när man är i vår ålder och utan någon kvalificerad utbildning. För Benjamin handlade det om att gå upp tidigt, städa och ta hand om personer, ha kul på eftermiddagarna och lära känna nya människor med andra kulturer och framförallt vara positiv. Benjamin insåg sen att man inte bara ska se volontärarbetet som ett jobb utan som ett ansvar som man har för andra människor. Vi två är väldigt tacksamma för att vi kommer få möjligheten att volontärarbeta trots våran unga ålder, och visa att ”barns” support även kan förändra världen!

Om du är intresserad av att volontärarbeta och vill veta mera, kan du gå in på; www.volontarbyran.org

av: Mirea wolff och Benjamin Trautjman

globalt — Tue, 20 Feb 2007 19:11:33 +0000

Ett steg i rätt riktning mot klimathotet!! Hörde på radion idag att Australien ska förbjuda alla vanliga glödlampor och istället få folk att börja med lågenergilampor. Tanken är att detta ska ha förverkligats på den 3års plan som de har lagt upp…

fanny